Proximas Dvärgkaniner
Småskalig uppfödning av dvärgvädur sen 2010
- ÖREBRO -
Proximas Dvärgkaniner
Småskalig uppfödning av dvärgvädur sen 2010.
ÖREBRO
… men egentligen började det redan 1996, när jag var 11 år gammal och min dvärgvädur Tussen födde min första kull. Där och då väcktes mitt livslånga kaninintresse, och det har tagit mig från kaninhoppning, via kaninutställning och numera “bara” för kaniner som sällskap.
Idag delar jag kaninintresset med mina barn, Hilma och Gustav (och kanske lite mindre med min make Johan) och tillsammans sköter vi om våra fyra vuxna kaniner med målet att ge dem ett så härligt kaninliv som möjligt.
Varmt välkomna till Proximas Dvärgkaniner – en småskalig uppfödning av dvärgvädurar med trevligt temperament och vackra färger!
(Vill du läsa den långa varianten? Klicka här!)
Emelie Johansen
Emelie Johansen
Proximas Dvärgkaniner står för:
Proximas Dvärgkaniner står för:
- Sunda kaniner
- Ett trevligt och vänligt temperament
- Noll tolerans mot genetiska defekter såsom bettfel
- Ett friare kaninliv - en kanin i bur är en olycklig kanin
- Faktabaserad kunskap, baserat på 30 års erfarenhet av kaniner
- Ett kravlöst kaninliv - alla kaniner gillar inte att vara i famnen
- Berikad miljö, här finns både gömställen och grenar att gnaga på
- Kaninhoppning, kul för både kanin och förare
Kaninen – ett underskattat och roligt, men missförstått husdjur.
Tänker du på kaniner som “enkla” djur för barn – tysta, söta och nöjda i sin bur? Då är det dags att tänka om. Kaniner är faktiskt riktigt roliga husdjur – smarta, nyfikna, sociala och fulla av personlighet, men de kräver både ordentligt med utrymme och en vuxen som huvudansvarig.
En fri kanin är ett nöje att leva med. Våra kaniner lever i grupp utomhus i ett mansion – de har dels en tvåvåningsbur på närmare 3 kvm, och dels en rastgård på runt 15 kvm. Alltid när vi är hemma så har de dessutom tillgång till ytterligare 50 kvm av vår trädgård, något som de älskar att utnyttja både för grävning, gräsätande, upptäckslusta och avkoppling – och de kommer gärna fram för lite gos och mys och för att se om man kanske har något gott att bjuda på.
Så om du funderar på att skaffa kanin, fundera på hur du kan ge den gott om utrymme, frihet och respekt – så kommer du få en fantastiskt roligt liten vän!
Våra kaniner:
Maschmallow
Ras: Fransk Vädur
Färg: Viltsiames brun vitörad
Musse, som han kallas, är den mysigaste kanin man kan tänka sig. Med sina sex kilo kroppsvikt och sin lunkande hoppstil ser han ut som en skuttande nallebjörn, och han är verkligen allas älskling. Alltid lika förnöjd och glad, men en riktig superrymmare! Eftersom han är så pass stor är han också väldigt stark, så han skakar och krafsar på alla galler, och är de inte ordentligt förankrade så lyfter han helt sonika upp gallret och kryper under - och banar väg till resten av flocken.... Som tur var är alla kaniner väldigt hemkära, så de längsta de går är över till grannen (som av någon konstig anledning har mycket godare gräs än vad vi har...)
Proximas Bocke
Ras: Fransk Vädur/Dvärgvädur
Färg: Viltsiames brun brokad wienertecknad
Bocke är en riktig raring och Gustavs kanin. Med sin fantastsiskt vackra färg och vänliga framtoning var det självklart att han skulle få bli pappa till årets två kullar, innan han nu blivit kastrerad. Men när vi sett hur fina ungarna är så ångrar vi lite att han kastrerades... Men för att kunna leva i flock så är det ju tyvärr nödvändigt, för en fertil hane ska inte dela utrymme med någon annan kanin (undantaget när de ska bli fler ;). Bocke tränas just nu för att bli hoppkanin och har verkar ha fattat galoppen så snart är det dags för tävlingspremiär!
Proximas Aska
Ras: Dvärgvädur
Färg: Viltsiames brun wienertecknad
Aska är Hilmas kanin och döpt efter sin mormor, som också hette Aska
Proximas Helium
Ras: Dvärgvädur
Färg: Madagascar wienertecknad
Helium är vår
Tidigare kaninungar 2010-2024
And the LONG story…
Mitt kaninintresse startade redan 1996, när jag var 11 år gammal och min dvärgvädur Tussen födde min första kull. Pappan var min nyblivna bästa kompis superduktiga hoppkanin Bus, och av fyra födda ungar överlevde två. Och där var min kaninintresse befäst!
En av ungarna var en rödbrun hane som fick namnet Red Dream och han blev min första hoppkanin. Han var inte särskilt snabb, men däremot hoppade han både högt och långt. På träning…
På tävling gick det bra ända till elitklass – där tog hans motivation slut. Red Dream fick istället blir pappa till en kull, hos ovan nämnda bästis, och i den kullen föddes den kanin som gav mig enorma framgångar inom kaninhoppningen, och hon bar det imponerade namnet Valentions Grand Champion Sombre Sojorn, till vardags kallad Soya.
Soya var ett sånt där djur som man får en gång i livet, och jag vet att det kan vara svårt att förstå hur man kan älska en kanin så mycket. Men Soya var mitt allt, och tillsammans blev vi den femte kaninen genom tiderna att bli Champion i alla fyra grenar inom kaninhoppning – rakbana, krokig bana, höjdhopp (85 cm) och längdhopp (225 cm).
När Soya gick bort 2006 hade hon inte bara tagit mig på tävlingar genom hela Sverige och gett mig vänner för livet, hon hade också varit med mig som fjällkanin när jag arbetade som säsongsjobbare i Sälen och varit med i flertalet tidningar och TV-program – alltid med stor integritet och stolt hållning. Hon var en fantastisk kanin och jag tänker ofta på henne, så här nästan 20 år senare.
Jag fortsatte tävla på elitnivå ytterligare ett par år, innan min reslust tog över och jag sålde de kaniner som jag hade kvar. Men 2010 var jag tillbaka i Sverige, och mitt kaninintresse som legat på is blossade upp igen. Jag insåg att jag inte hade samma tid för att tävla i kaninhoppning, men däremot fick jag upp ögonen för dvärgvädur med olika pälsslag och var en av de första som importerade den oerhört vackra satinpälsen till Sverige. Fram tills jag fick mitt första barn 2016 så avlade jag målmedvetet mot att ta fram dvärgvädur med den nya satinpälsen med den nya teckningen vitörad. Och jag lyckades!
När vi sen köpte hus 2016 så minskade jag ner antalet kaniner för att kunna flytta dem från stallet, där jag hade hyrt in min kaningård, hem till vår trädgård och efter det har kullarna kommit sporadiskt. Ibland en om året, ibland ingen, och i år, 2025, har vi välkomnat två kullar – båda med fantastiska mödrar och samme stolta fader ♥
Varmt välkomna till Proximas Dvärgkaniner – en småskalig uppfödning av dvärgvädurar med trevligt temperament och vackra färger!
And the LONG story…
Mitt kaninintresse startade redan 1996, när jag var 11 år gammal och min dvärgvädur Tussen födde min första kull. Pappan var min nyblivna bästa kompis superduktiga hoppkanin Bus, och av fyra födda ungar överlevde två. Och där var min kaninintresse befäst!
En av ungarna var en rödbrun hane som fick namnet Red Dream och han blev min första hoppkanin. Han var inte särskilt snabb, men däremot hoppade han både högt och långt. På träning…
På tävling gick det bra ända till elitklass – där tog hans motivation slut. Red Dream fick istället blir pappa till en kull, hos ovan nämnda bästis, och i den kullen föddes den kanin som gav mig enorma framgångar inom kaninhoppningen, och hon bar det imponerade namnet Valentions Grand Champion Sombre Sojorn, till vardags kallad Soya.
Soya var ett sånt där djur som man får en gång i livet, och jag vet att det kan vara svårt att förstå hur man kan älska en kanin så mycket. Men Soya var mitt allt, och tillsammans blev vi den femte kaninen genom tiderna att bli Champion i alla fyra grenar inom kaninhoppning – rakbana, krokig bana, höjdhopp (85 cm) och längdhopp (225 cm).
När Soya gick bort 2006 hade hon inte bara tagit mig på tävlingar genom hela Sverige och gett mig vänner för livet, hon hade också varit med mig som fjällkanin när jag arbetade som säsongsjobbare i Sälen och varit med i flertalet tidningar och TV-program – alltid med stor integritet och stolt hållning. Hon var en fantastisk kanin och jag tänker ofta på henne, så här nästan 20 år senare.
Jag fortsatte tävla på elitnivå ytterligare ett par år, innan min reslust tog över och jag sålde de kaniner som jag hade kvar. Men 2010 var jag tillbaka i Sverige, och mitt kaninintresse som legat på is blossade upp igen. Jag insåg att jag inte hade samma tid för att tävla i kaninhoppning, men däremot fick jag upp ögonen för dvärgvädur med olika pälsslag och var en av de första som importerade den oerhört vackra satinpälsen till Sverige. Fram tills jag fick mitt första barn 2016 så avlade jag målmedvetet mot att ta fram dvärgvädur med den nya satinpälsen med den nya teckningen vitörad. Och jag lyckades!
När vi sen köpte hus 2016 så minskade jag ner antalet kaniner för att kunna flytta dem från stallet, där jag hade hyrt in min kaningård, hem till vår trädgård och efter det har kullarna kommit sporadiskt. Ibland en om året, ibland ingen, och i år, 2025, har vi välkomnat två kullar – båda med fantastiska mödrar och samme stolta fader ♥
Varmt välkomna till Proximas Dvärgkaniner – en småskalig uppfödning av dvärgvädurar med trevligt temperament och vackra färger!